Nu börjar sommaren lida mot sitt slut och min "bloggsemester" är över för i år. Jag har nämligen börjat att få en hel del intressanta tankar att dela med mig av igen.

I våras så hade Ingela (min fru) planterat några pelargonior i en kruka. Hon brukar vara noggrann när hon gör något så hon planterade dem självklart i riktigt bra blomjord. Tyvärr så gjorde väder och vind att de blev rätt fula och blomkrukan flyttades till en avskild plats.

Det som var förvånande är att dessa pelargonior faktiskt har blivit mycket vackra. De blev tydligen härdade och utvecklades trots sin stora utsatthet och nu så har de blivit placerade på hedersplatsen vid vår ytterdörr.

 I vårt kristna liv så kan vi bli väldigt utsatta på olika sätt och omständigheterna kan vara tämligen besvärliga. Trots detta så kan vi få utvecklas till att vara allt det som Gud har tänkt med våra liv här på jorden.

Vi kan få vara vackra, tåliga pelargonior mitt i en vindpinad värld. Personligen så tycker jag att detta är helt fascinerande. Se till att vara planterad i den goda jorden vid vattenbäcken så kommer det att blomstra.

                                                                  It's a promise!          /Ingvar