Matt. 22:1-14
1 Jesus talade än en gång till dem i liknelser: 2 "Himmelriket är likt en kung som höll bröllop för sin son. 3 Han sände ut sina tjänare för att kalla de inbjudna till bröllopet, men de ville inte komma. 4 Då sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till de inbjudna: Jag har gjort i ordning min måltid. Mina oxar och min gödboskap är slaktade och allt är färdigt. Kom till bröllopet! 5 Men de brydde sig inte om det utan gick sin väg, en till sitt jordbruk, en annan till sina affärer. 6 De andra grep hans tjänare och misshandlade och dödade dem. 7 Då blev kungen vred och skickade ut sina trupper och lät döda mördarna och brände ner deras stad. 8 Sedan sade han till sina tjänare: Allt är klart för bröllopet, men de inbjudna var inte värdiga. 9 Gå därför till vägskälen och bjud till bröllopet alla som ni träffar på. 10 Tjänarna gick då ut på vägarna och samlade alla de mötte, både onda och goda, och bröllopssalen fylldes med gäster.
11 När kungen kom in för att se sina gäster, lade han märke till en man som inte var klädd i bröllopskläder. 12 Han sade till honom: Min vän, hur har du kommit in utan bröllopskläder? Mannen teg. 13 Då sade kungen till tjänarna: Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför! Där skall man gråta och skära tänder. 14 Ty många är kallade, men få är utvalda."
Detta är ju en av våra mer välkända bibeltexter, men har du någon gång funderat på vad Jesus menar med det som står i slutet av texten i vers 11-14.
På den tiden var det tydligen tradition att kungen höll med festkläderna till alla sina gäster, så när gästerna kom till festen så fick alla ta av sig sina egna kläder, och i stället ta på sig kungens festkläder. Detta gjorde ju att alla var lika, och man såg ju självklart ingen skillnad på fattig eller rik. Personligen så tycker jag att det är en helt genialisk ide'.
Man kan också säga att det är detta som speglar Guds rättfärdighet och godhet, för alla i bibeltexten som blev bjudna till festen, onda och goda fick ju alla ta av sig sin gamla klädnad och ta på sig vackra bröllopskläder. Det var alltså ingen skillnad på om man lyckats i sin livsvandring eller misslyckats totalt, utan när du och jag tar emot frälsningens gåva, så kan man säga att vi klär av oss den ”gamla” människan och tar på oss bröllopskläderna. Frälsningen har inget med prestation att göra, utan alla som tackar ja till bröllopsfesten är välkomna.
Nu var det ju så att en man hade kommit in till festen med egna kläder, han var säkert klädd i en mycket vacker klädnad, men han blev ändå utkastad. Detta berodde på att mannen i sina egna ögon tyckte sig vara lite bättre än andra. Han hade säkert läst massor i skrifterna, han bad säkert vackra böner, och gav nog massor av pengar i kollekten, det är detta som kallas självrättfärdighet. Men kravet för att vi ska få tillträde till den himmelska bröllopsfesten är ju att vi byter till kungens festkläder, så det är lika bra att vi genast slutar upp med våra religiösa självrättfärdighets-ritualer. :o)
/Ingvar