Nu är det full fart i inspelningsstudion. Det är vinter och uppehåll med skogsröjningen och då finns det mera tid. Oj vad det är spännande och roligt att jobba med detta musikprojekt. Jag trivs verkligen som fisken i vattnet. Det känns ju inte heller jätteviktigt att nå ut till den stora publiken, utan om en enda människa blir berörd och får något, så är det värt alltihopa!

Vi som troende måste förstå principen med den lille pojken som kom med fem bröd och två fiskar. Det är ju Jesus som gör ett brödunder, inte vi och då räcker det med smått! Jesus gör stort.

För något år sedan var jag med på en träff med några troende vänner. Jag hade vid detta tillfälle med mig min gitarr och körde några låtar. Alldeles bredvid stod Agneta och sjöng. Plötsligt hör jag att hon har en jättevacker röst, och att den på ett märkligt sätt smälter in i min. Det var helt klart en fascinerande upplevelse.

Några dagar senare nämnde jag detta för hennes man, och han sade:

- Nja, inte tror jag att hon kan sjunga, det har jag då aldrig hört! 

Men faktum var att jag inte kunde släppa tanken på vad jag hört. På nyårsafton var deras familj på besök och då passade jag på. Jag lurade först in hennes man i studion för att läsa en text på engelska, som ska vara i ett mellanspel på en låt. Måste säga att det blev lite coolt. Han låter nästan som Sylvester Stallone. Och sedan var det dags! 

Jag lurade helt enkelt in henne i studion bara för att "testa", och jo, det satt som ett "smäck"! Våra röster smälte ihop på ett nästan övernaturligt sätt, typ som "handen i handsken". Hon är inte jättevan, så det behövs lite support, men hon har en suverän musikalitet som hon aldrig ens haft en aning om.

Ja tänk vad märkligt det kan, detta med hur Gud sammanlänkar oss små människor!  :o)  /Ingvar