Idag så har jag varit på begravning efter min otroligt fina faster, Kerstin. Jag kommer nog alltid att minnas hur roligt det var som barn (och givetvis som vuxen) när hon hälsade på. Hon kom oftast med nattåget tidigt på morgonen typ vid 5 tiden, men vi ville ändå alltid följa med och hämta henne.

När hon var här och hälsade på så åkte vi ofta skidor upp på berget, gjorde upp eld och grillade korv. Jag kommer också ihåg en gång när jag var ca: 10år och följde med henne på en för mig lång skogs-promenad. Plötsligt så stannar hon till och visar mig en fridlyst blomma. Den heter ögon-pyrola (med reservation för min stavning). Självklart så har jag i alla år varit väldigt stolt över denna kunskap om växtlivet. Jag besökte den platsen flera år efteråt och tittade på dessa utsökt vackra blommor. Tyvärr så var det en skogsavverkning på den platsen så att blommorna försvann.  

Jag hade henne också som brevvän under en stor del av min uppväxt. Jag tror att jag fortfarande har kvar de brev och vykort som hon skickade till mig.

Det var verkligen något alldeles extra med faster Kerstin. Jag känner att jag saknar henne så otroligt mycket. Jag hoppas verkligen att hon förstår hur mycket jag /vi tyckte, och fortfarande tycker om henne. Det är verkligen ljusa minnen jag har av henne.

Jag tror att vi ofta tar det som en självklarhet att våra nära och kära skall förstå detta. Min känsla är dock att Kerstin inte riktigt visste hur otroligt stor plats hon har i mitt och vårt hjärta.

                 Tack faster Kerstin för allt du gett mig och oss alla!

                                                                                                                                        /Ingvar