Att känna utanförskap och ensamhet är nog bland det värsta vi kan vara utsatta för. Vi är skapade för att ha gemenskap med andra människor och att vara omslutna av en kärleksatmosfär. 

Barn som inte får uppleva kärlek och trygghet under sina första levnadsår får ofta skador för livet. Följden blir att bekräftelsebehoven styr hela tillvaron under jordelivet. Jag kommer i håg när jag jobbade som städgubbe i en skola under några år. När jag gick där med moppen så fick jag plötsligt se det - utanförskapet. Då föddes en av de starkaste sångtexter jag skrivit. (Kan läsas som en dikt.)  Den går så här:

 1) Lilla flicka, du står där så ensam i korridoren, och jag undrar, har du någon vän. Lilla flicka, så ensam vid sidan av de andra. När du står där i din korridor.

 2)Lilla flicka, dina ögon lyser av smärta, och jag undrar har du någon vän. Lilla flicka, så utfryst, men ingen som ser. När du står där, i din korridor.

3)Lilla flicka, jag undrar, hur ter sig din dag. Lever du i dödsskuggans dal. Lilla flicka, bara undrar, ja undrar hur du mår. När du står där, i din korridor.

4)Lilla flicka, när jag städar trappen i korridoren, ser jag dig, där du står i ensamhet. Så nära intill, hör man skratten och glädjen. Men du lilla flicka, får inte vara med. 

Nu är det ju ändå så att Gud vet vilka prövningar vi går igenom , vare sig vi är barn eller vuxna. Vi är genom hela livet, varje dag och varje stund inneslutna i Guds kärleksfamn!

Jag tänkte få dela med mig av ett bibelord, nämligen Romarbrevet 8: 35-39

Vem kan då skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller svält, nakenhet, fara eller svärd? Det står ju skrivet: För din skull lider vi dödens kval dagen lång, vi har räknats som slaktfår. Nej, över allt detta triumferar vi genom honom som har visat oss sin kärlek. Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andemakter, varken något som finns eller något som kommer, varken krafter i höjden eller krafter i djupet eller något annat i skapelsen skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår herre.

                                                                                       /Ingvar :o)