Vi har väldigt ofta en tendens att ta livet här på jorden som en självklarhet, livet rullar på, och vi kanske förtränger allt det som har med evigheten att göra.
Men våra dagar här är räknade, och vi vet inte vilken dag eller stund som det är dags för oss att lämna vår livsvandring här på jorden.
Om du inte har bokat enkelbiljetten till himlen ännu, så är det hög tid för detta. :o)
Här under så har jag lagt in en sångtext som jag skrev till en minnesstund i skogskapellet för några år sedan. Sången är tillägnad två killar som dog samma sommar, och de hade inte ens hunnit fylla 30 år, ja tänk vad allting kan förändras på ett kort ögonblick.
Dagarna går!
Hann ju aldrig säga ett litet farväl. Plötsligt var du borta du fanns inte här. Nu finns bara minnen av dig, och tomhet kvar. Ja nu finns bara minnen av dig och tomhet kvar.
Ref: Men dagarna går och tomheten blir år, men du vi ses snart igen. Ja sorgen blir veckor och smärtan blir år, men du vi ses snart igen.
Många saker som aldrig blev sagda, många saker som aldrig blev gjorda. Som blomman på ängen så rycktes du bort, ja som blomman på ängen så rycktes du bort.
Ref: Men dagarna går och tomheten blir år, men du vi ses snart igen. Ja sorgen blir veckor och smärtan blir år, men du vi ses snart igen
Människan är blomster och människan är hö, och varje litet blomster det måste ju dö. Men du lilla blomster varför hände det nu. Ja du kära blomster din tid var inte nu.
Ref: Men dagarna går och tomheten blir år, men du vi ses snart igen. Ja sorgen blir veckor och smärtan blir år, men du vi ses snart igen
/Ingvar